9 oktober
Igår hade vi orientering ute i skogen, på idrotten. Jag, Angelica och Frida kämpade oss igenom banan och fick 8/20 kontroller, inte så dåliga inte. Haha! Jag måste nog börja lägga ner mig lite mera känns det som, fast egentligen har idrott aldrig varit på min sida, så jag har inga planer på att låta den komma över på den nu.
Efter idrotten slutade vi och då cyklade vi ner till coop och handlade mat som vi sen lagade när vi kom hem till Frida.
Det blev tacos med quornfärs. Faktiskt supergott! Som någonslags efterrätt åt vi kladdkaka med sprutgrädde, väldigt gott det med. Fast sen slutade det med att den mesta grädden hamnade i ansiktet istället för i munnen, men vad gör det?
På kvällen såg jag och Frida på Grey's Anatomy (en av de bästa serierna jag vet, faktiskt) och Generation Fett.
Generation Fett är nog det äckligaste jag vet, jag förstår inte varför men jag äcklas av extremt feta människor.
Visst lite fett är väl inget problem direkt, men över 200 kg? Naah, inte speciellt mysigt..
Sen somnade jag, vilket behövdes.
Skoldagen har varit skoj, jag och Andreas lyckades med vår intervju, faktiskt riktigt bra gick det. Även fast vi nog har lagt ner oss minst, haha.
Efter skolan har jag bara tvättat, städat och hängt upp tvätten. Tro mig det behövdes.
(jag hittar inget bättre ord) vänner. Visst, jag förstår självklart det där med att vara nykär och vilja ses och vara med varandra så mycket som möjligt.
Fast just nu i min umgängeskrets börjar det gå till överdrift. Jag drar gränsen för överdrift är när man planerar sitt liv efter sin pojkvän, dissar sina vänner för att få träffa honom och inte till minsta lilla pris kan se till att ställa in en dag med pojkvännen för sina vänner.
Jag tycker ändå att man ska sätta sina vänner först, för hur mycket man än vill, håller inte kärleken föralltid. Särskilt tror jag inte den gör det i den här åldern. Därför borde man visa lika mycket uppskattning för sina vänner som man gör för pojkvännen, och se till att spara speciella dagar till sina vänner. Och inte bara spara de där ynka timmarna då och då, och klämma in sina vänner där, för att pojkvännen fick andra planer eller var tvungen att ställa in.
Jag kan inte förstå de som tänker "Ja men om kärleken inte håller föralltid, varför kan jag inte få njuta så mycket som möjligt nu?" . Hur dåligt kommer man inte må utan sina vänner, när kärleken väl dör ut. Vems axel ska man då luta sig emot, och vem ska då pigga upp en och få en på bättre humör? Ingen.
För hur bra vänner man än har varit innan pojkvännen kom in i bilden, så orkar man inte bli åsidosatt hur många gånger som helst och komma i andra hand. Jag har redan börjat tröttna.
Bara en tankeställare.
Efter idrotten slutade vi och då cyklade vi ner till coop och handlade mat som vi sen lagade när vi kom hem till Frida.
Det blev tacos med quornfärs. Faktiskt supergott! Som någonslags efterrätt åt vi kladdkaka med sprutgrädde, väldigt gott det med. Fast sen slutade det med att den mesta grädden hamnade i ansiktet istället för i munnen, men vad gör det?
På kvällen såg jag och Frida på Grey's Anatomy (en av de bästa serierna jag vet, faktiskt) och Generation Fett.
Generation Fett är nog det äckligaste jag vet, jag förstår inte varför men jag äcklas av extremt feta människor.
Visst lite fett är väl inget problem direkt, men över 200 kg? Naah, inte speciellt mysigt..
Sen somnade jag, vilket behövdes.
Skoldagen har varit skoj, jag och Andreas lyckades med vår intervju, faktiskt riktigt bra gick det. Även fast vi nog har lagt ner oss minst, haha.
Efter skolan har jag bara tvättat, städat och hängt upp tvätten. Tro mig det behövdes.
jag vill ha honom.
jag vill glömma honom.
jag vill hata honom.
jag vill bli älskad av honom.
jag vill älska med honom.
jag vill slå honom.
jag vill kissa på honom.
jag vill sluta sakna honom.
Fast just nu i min umgängeskrets börjar det gå till överdrift. Jag drar gränsen för överdrift är när man planerar sitt liv efter sin pojkvän, dissar sina vänner för att få träffa honom och inte till minsta lilla pris kan se till att ställa in en dag med pojkvännen för sina vänner.
Jag tycker ändå att man ska sätta sina vänner först, för hur mycket man än vill, håller inte kärleken föralltid. Särskilt tror jag inte den gör det i den här åldern. Därför borde man visa lika mycket uppskattning för sina vänner som man gör för pojkvännen, och se till att spara speciella dagar till sina vänner. Och inte bara spara de där ynka timmarna då och då, och klämma in sina vänner där, för att pojkvännen fick andra planer eller var tvungen att ställa in.
Jag kan inte förstå de som tänker "Ja men om kärleken inte håller föralltid, varför kan jag inte få njuta så mycket som möjligt nu?" . Hur dåligt kommer man inte må utan sina vänner, när kärleken väl dör ut. Vems axel ska man då luta sig emot, och vem ska då pigga upp en och få en på bättre humör? Ingen.
För hur bra vänner man än har varit innan pojkvännen kom in i bilden, så orkar man inte bli åsidosatt hur många gånger som helst och komma i andra hand. Jag har redan börjat tröttna.
Bara en tankeställare.
Kommentarer
Trackback
