23 september.

Jag avslutar dagen med att säga att jag hatar den här dagen, jag hatar mina tankar, jag hatar mina överanalyseringar, jag hatar mina känslor, jag hatar hur jag agerar och reagerar, jag hatar allt som har med den här dagen att göra.
Så nu tänker jag begrava mig själv under täcket, och skrika. För ibland behöver man skrika ur sig allt som känns fel.
Jag kommer inte ha någon röst imorgon.

Ta mig härifrån?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0