true colors.
Dags att lätta sitt hjärta lite, ännu en gång.
Jag satt och tänkte alldeles nyss, och kom på hur mycket jag kontrollerar mig själv för din skull, för att jag är rädd för att såra dig. Jag är livrädd för att jag ska såra dig eller säga något som inte känns bra för dig. Just jag, jag som faktiskt är kär i dig, och som inte vill något hellre än att försöka göra dig hel.
Det känns ändå patetiskt, för jag vet att det nog inte finns någon som kan laga ett så brustet hjärta som ditt, men jag är villig att fortsätta försöka, för det känns fel att börja ge upp nu.
Men det är fortfarande något som skaver, något som får mig att börja vilja ge upp hoppet. Och det är ingen annan än jag.
Nu orkar jag inte få ur mig mer, för nu började jag gråta.
(jag saknar iallafall att ligga i din säng, tätt intill och lyssna på underneath your clothes, och bara vara.)
Kommentarer
Trackback
