30 september

Snart är det slut på september, och då börjar oktober. (Ja, se vad jag kan månaderna).
I oktober är det arvikamârten och en viss kille fyller år. Spännadespännande!
Jag har nog inga större planer för oktober, det får bli som det blir. Jag vill bara vara nöjd.
Då skulle jag må bra.


I söndags införskaffade jag årets höstjacka och lite annat småplock, blandannat hårfärg. Så det blev ett antal blekningar på mitt snart förfallna hår. Men jag gillar att byta färg, fast nu ska jag faktiskt stanna vid blond ett tag. En eller två blekningar till kanske det blir, sen får det vara bra för den här gången.
Efter ha dödat några timmar i Karlstad och sedan hemma, åkte jag tåget till Sunne där jag träffade Frida. Vi hade myskväll och hon gjorde soppa åt mig. Vi åt också chokladpudding och Ben & Jerrys, hur mums som helst kan jag få lov att tala om.
Ben & Jerrys är verkligen pms-glass, skulle kunna tänka mig att det är det bästa sättet att bota en pms:ig tjej som jag. Har dock inte prövat om det funkar än, men det ska jag göra nästa gång jag hamnar i den perioden minsann.
Vi bestämdes oss för att dygna, men vi orkade bara fram till 04:30 ungefär sen gav vi upp.

På måndagen bestämde vi oss för att ge oss själva lite sovmorgon, och kom till skolan 10:00 istället för 08:20 som vi började egentligen. Det var skönt. I skolan gör vi ingenting vettigt känns det som. Häckar framför datorerna och dödar timmar ungefär. Jag blir rastlös och trött, och vill bara hem.
Efter skolan gick jag och Frida ner till Sunne och handlade massa mat. Eller det blev inte så mycket mat, mest än massa kvällsmys såsom: tortillachips, coca cola, gott & blandat, m&m's  och juice. Vi träffade Angelica som följde med hem till Frida och åt tortellini med ostsås. Värsta supergott var det, och jag var utsvulten.
På kvällen såg Frida och jag Idol, Älskade låtsas-bäbis och Berny Pålssons dokumentär, (som inte höll lika hög kvalitet som jag hade hoppats på). Vi skulle även se 27 dresses men det slutade med att jag somnade och sen stängde Frida av datorn.

Idag ringde aldrig väckarklockan så vi fick ofrivillig sovmorgon ungefär en timme, men jag klagar inte. Dock var jag väldigt stressad imorse och kände inte för att komma försent ännu en morgon. Så jag ryckte upp Frida ur sängen och fick oss klara på ungefär en kvart. Duktigt av mig!
I skolan fixade vi ÄNNU mera med våra texter till tidningen vi ska trycka, och jag har börjat tröttna på det. Jag kände mig klar och nöjd redan för en vecka sen, men måste fortfarande sitta och finjustera och ändra och fixa. Tycker inte det är speciellt skoj alls. Bläh!
Nu ska jag nog sova en stund, det har inte blivit mycket sömn de här nätterna hos Frida.

peace
/eveliten.

27 september.

Idag blev inte alls som jag hade tänkt mig, och jag vågar inte gå in på detaljer. Jag är för feg.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, eller vad jag. ska mig till. Jag vet inte vad som kommer hända nu, jag vet inte om jag kan göra någonting för att förhindra det, jag vet inte om jag klarar av det här.
Jag hatar all jävla ovisshet, jag hatar att jag inte vet. Jag mår dåligt av att jag behöver oroa mig, och jag mår sämre av att jag kommer få gå runt med min orosklump i magen en tid framöver. 

Den här bloggen går rakt åt helvete, precis som jag gör

26 september.

Ägnade min tid åt en lång lista, som jag sedan förkortade för allas bästa. Jag är lite pepp inför imorgon, för då ska jag shoppa höstjacka och antagligen lite annat för min mammas pengar. Det blir nog bra, jag hoppas jag hittar jackan jag letar efter iallafall. Jag och Angelica har pratat igenom lite saker jag antagligen ska köpa, för vi ska fräscha upp oss minsann. Jag är trött på att gå runt och känna mig som en skitig pundare hela dagarna, så det är dags att slå på stort. Blekningsmedel ska också införskaffas imorgon skulle jag tro, så jag återkommer som sexy_blond_girl igen. Jag har saknat det, och jag är säker på att alla andra har det också! :D

Snart ska jag lägga mig framför tv:n och dricka flera liter coca cola, och slötitta på filmen "Ett monster till svärmor". 

"Efter att ha lagt ner åtskilliga år på att söka efter Mr Right har Charlotte ”Charlie” Cantilini äntligen hittat mannen i sina drömmar. Kevin Fields är charmig, snygg och en framgångsrik läkare. Men även den mest perfekta kärlekshistoria har sina mörka sidor. Hans mamma är en riktig mardröm. Viola tycker inte att Charlie är god nog åt sonen och hon gör allt i sin makt för att skilja dem åt" 

Det låter ju inte alltför dåligt, men den har inte fått speciellt bra kritik så antagligen är det nog en skitfilm. Men jag har inte sett att det ska sändas något bättre på tv:n ikväll, så man får väl ta vad som erbjuds. Eftersom jag ändå bara har tänkt mig att slötitta har jag inga större krav på filmen. Jag kommer antagligen somna, och det är ingenting jag har något emot just nu. 
Jag är trött som en gnu, och en hel dos med sömn är lockande. Fast jag vill njuta av att kunna sova länge imorgon, därför har jag bestämt mig för att hålla mig vaken några timmar till ikväll iallafall.

Nej nu är det dags att slänga sig framför tv:n, ciao!

26 september.

Vilken svordom använder du mest?
jävla fitta, skulle jag väl gissa på.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
en höstjacka, nya skor, tv, resa.

Har någon någonsin kallat dig lat?

eheh, ja.

Tittade du på tecknat när du var liten?
vem gjorde inte?

Hur många syskon har du?

två små jävlar, fast en är egentligen större än mig.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?

yep, är sugen på att ta en till i läppen så jag får snakebites, och septum såklart.

Vilken är din favoritfrukt?
eple och vindruva.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

ingen tid alls, imorgon ska jag vakna när jag vaknar.

Använder du flip-flops?

nep! då fryser jag tårna av mig.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
det händer.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
ett kolikbarns bekännelser - herr hellström

Vad åt du till middag senast?
tacos!

Kan du vissla?
jaa, det tycker jag att jag kan. fast jag vet inte om andra tycker det.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?

ja det vet jag mycket väl att de gör.

Vilket riktnummer befinner du dig i?

0554, men jag skulle hellre vilja vara i 0570

Hur många stolar står kring ditt köksbord?
sex stycken tror jag.

Diskar du din egen disk?
nej det gör min kära vän, diskmaskinen.

Har du en stationär dator eller en laptop?
både&.

Vad har du med dig in på bion?
nån att gå med, festis och plockgodis.

Har du en blogg?
vad ser det ut som?

Hur många timmar måste du sova för att fungera?
ganska många, eller fungerar gör jag väl utan sömn, men hur bra är frågan

Är dina dagar fullbokade och stressiga?

vissa dagar är väl det.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
jaa, jag gillar att rätta folks stavfel och grammatiska fel, men jag vet inte om jag är noggrann med det själv
.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
jävla mespastej.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

jag fick höra en gång att jag var lik michelle pfeiffer, men det var ett bra tag sen.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
jag har inte ätit kött på sisådär 4 år, så jag vet inte. men skulle jag äta det nu skulle jag få det.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du viljat hetat
?
baltazar

Har du varit med i någon skolpjäs?
jaa, flera gånger under mellanstadiet och skolshowen i nian

Hur många barn vill du ha?
så många som det går att få.

Har du åkt moped någon gång?
ja, fast jag har aldrig vågat köra själv.

Kan man vara vän med sitt ex?

njae, det beror på om ex:et är en idiot eller inte.

Vad har du i din väska?
mattebok, miniräknare, anteckningsblock, datamus, hörlurar, iPod, linktabletter, alvedon,
tåg&buss-pass, massmediabok, vantar, en tom snusdosa, plånbok, p-piller, småpengar och ett antal pennor.

Vad lyssnar du på nu?

the killers - read my mind

24 september.

Jag vaknade med en klump i magen imorse, och tyvärr inte vilken klump som helst, utan en ångestklump.
Det var inte en speciellt lätt ångestklump, utan en av de största jag varit med om under mina år som ångestfylld tonåring, haha.
Klumpen blev inte mindre ju mer dagen flöt på utan bara större och större, till slut gjorde klumpen så jag skippade idrotten. För jag hade verkligen ingen lust eller energi. (Jag vill egentligen bara vara med dig.)
Så istället ägnade jag en heldel tid med Angelica, vilket gjorde så att klumpen i magen släppte lite. Det är bra att vissa vet hur man ska göra, för att förinta klumpar i magen.
Resten av dagen lekte jag med Angelica, Andreas, Daniel & Florijan, vilket var riktigt skoj. Orkar dock inte gå in på detaljer på vad vi gjorde, för ingen kommer förstå det roliga ändå. 

Och nu är jag hemma, och har bestämt mig för att somna sent i natt. Jag ska passa på att vara lite nattmänniska, eftersom jag är ledig från skolan imorgon. 
Imorgon ska jag också försöka ta tag i den största orsaken till klumpen i magen, vi får se hur det går. Jag vågar inte hoppas på för mycket.

Peace 
/eveliten


23 september.

Jag avslutar dagen med att säga att jag hatar den här dagen, jag hatar mina tankar, jag hatar mina överanalyseringar, jag hatar mina känslor, jag hatar hur jag agerar och reagerar, jag hatar allt som har med den här dagen att göra.
Så nu tänker jag begrava mig själv under täcket, och skrika. För ibland behöver man skrika ur sig allt som känns fel.
Jag kommer inte ha någon röst imorgon.

Ta mig härifrån?

23 september

Nu är det dags för mig att sätta fart på bloggandet igen. Jag har egentligen en massa skit inom mig, som måste ut i ord. Annars bubblar det över och gör så att jag inte alls mår bra. Fast det gör jag inte just nu ändå. Men det skyller jag på att jag inte skriver alls längre. Det känns bättre så, för jag hatar att skylla på mig själv eller andra människor.

I wish I was special, so very special
.
Eller det spelar ingen roll nästan om jag är speciell för någon annan, om jag inte är speciell för dig. Jag känner mig inte speciell alls för dig längre, jag märker det inte alls längre. Om det nu har märkts någon gång.
Jag är kär i dig. Jag är bubblande, sprudlande, himlastormande, överförtjusande extremt kär i dig.
Jag har inte velat erkänna det för någon, inte ens för mig, inte ens för dig. Men där erkände jag.
Och jag har bestämt mig för att lägga min förbannade jävla känslor på hyllan, men saken är den att de är tunga och fyllda med massa jobbigheter, så jag vet inte om jag är tillräckligt stark för att ensam få dem upp på hyllan.
Jag behöver din hjälp, säg rakt ut att det inte är någon mening med allt det här, och att det är lika bra att jag lägger allting på hyllan.
För .. jag orkar inte gå runt och undra, och fundera längre. Jag behöver ett svar, för hela världen är så underbar, bara man får ett svar.
Jag vill ha dig nära, just nu. Så nära att närheten gör ont.
Ibland undrar jag om jag gillar att skada mig själv, när jag fortsätter med allt det här. Är det i onödan eller finns det en anledning till att jag hållit ut så länge som jag faktiskt gjort?

Allting är bara idioti.

16 september

Jag kände för att uppdatera, men sen kom jag på att jag kanske stör mitt i Daniels skapande då.
Han håller nämligen på och leker schyssta killen och ändrar designen på min blogg, riktigt urschysst.

Idag i skolan hade vi heldag med projekt och jag kände att jag inte fick alls mycket gjort, för mina tankar var hos dig.
Jag ska recensera en dagstidning, och det är svårare än det låter. Och eftersom jag inte finner det så värst givande eller roligt så blir det genast mycket svårare.

Det var egentligen tänkt så, från min sida, att jag skulle strunta i skolan idag och stanna hemma. För att försöka bota mitt illamående, det magonda och det hjärteonda. Men jag blev iväg tvingade till skolan ändå, och såg till att få min efterlängtade mac book pro. Det är den jag sitter och skriver på just nu förresten.

Hela natten spenderade jag med att fundera, fram och tillbaka. Och jag tror nog att jag aldrig någonsin känt mig så förtvivlad och ledsen som jag gjorde den natten.
Men det kändes bättre när jag vaknade på morgonen, det kändes som jag behövde en nästan hel natt till att tänka utan att känna att jag stör dig. 
Det känns som jag nästan kan säga att jag älskar dig, jag är inte riktigt säker. Men det är bara en känsla jag får ibland.
För det känns verkligen som jag gör det vissa stunder, hela kroppen sprudlar och det finns inget bättre sätt att beskriva känslan än med ett "jag älskar dig". Fast det känns tidigt att säga det redan nu.

Fan vad jag babblar, jag habbalah habbalah-r nonstop.
Hur orkar jag? Hur orkar ni?

Peace
/eveliten 

13 september

Den här helgen har ägnats åt sömn och åter sömn.
Jag har nog inte sovit såhär mycket under en helg påriktigt länge.
Men det var skönt, och det behövdes.
Jag har inte varit riktigt på topp den här helgen nämligen, har känt mig krasslig och sliten.
Och all sömn har inte fått mig piggare, tyvärr.

Hela fredagen ägnades åt sömn, jag somnade redan klockan 18 och sov sedan till 10 nästa morgon.
Hela lördag för & eftermiddag ägnades sömn och sms:ande.
Lördagkvällen spenderade jag framför tv:n, såg både 1 & 2 & 3 avsnitt av top model 10, och även hela Ciao Bella filmen.
Jag blev kär i ena huvudkaraktären Linnéa och önskade att jag såg ut som henne. Bedårande tjej det där.
Själva filmen var väl sådär, inte bland de bästa jag sett och inte heller bland de sämsta.
6 av 10 skulle den nog fått om jag skulle sätta betyg på den.

Här har ni iallafall Linnéa i Ciao Bella, titta bara på henne. Woho!

Efter Ciao Bella zappade jag över till 3:an och försökte se på Sing A Long, men det gick inte.
Pernilla Wahlgren och hennes hemska son Benjamin var med.
Mitt illamående steg till bristningsgränsen så det slutade med att jag gick upp och satte mig vid datorn en stund.
Efter det blev det date med sängen, jag kan nog sova hur mycket som helst.

Idag har jag haft världens sug efter Coca Cola, och jag kan inte förstå varför.
Kan bero på att jag fått för mig att Cola botar illamående, så när mami ändå var påväg på en tur ner till Kil bad jag henne köpa med det.
Men illamåendet har inte gått över, så min teori funkade inte.

Jag vill abropå ingenting färga håret. Jag vet dock inte vilken färg.
Är riktigt sugen på att bli blond igen, min naturliga hårfärg.
Fast det tar sån tid innan det blir bra, och när jag väl är blond har jag en tendens att alltid färga det till en "roligare" färg.
Vi får se vad det blir.
Jag kommer dock inte stå ut med den färgen jag har nu mycket längre till..

Nu alldeles strax funderar jag på att krypa ner i sängen, och sova.
Jag börjar redan bli trött igen

peace ♥
/eveliten

11 september

Idag är det nog årsdagarnas dag. Det är väldigt många årsdagar idag.
Det är 47 år sedan världsnaturfonden grundades i Schweiz, 37 år sedan Världsnaturfonden WWF i Sverige grundas.
20 år sedan Imperiet gjorde sin sista spelning på Ritz i Stockholm, 7 år sedan Terroristattacken utfördes mot World Trade Center i New York City och Pentagon Washington D.C, allt i USA.
Det är 4 år sedan Anna Lindh, Sveriges föredetta utrikesminister, avlider av skadorna som hon fick under ett knivanfall dagen innan. Det är också 1 år sen jag piercade min läpp! (Grattisgrattis på den)

Idag i skolan fick alla sina skoldatorer, utom jag. Det har varit massa krångel med försäkringen som man måste ha, så jag kommer antagligen inte få min dator förrän i nästa vecka. Lite surt, eftersom alla är helt förälskade i sina datorer redan nu, och jag får titta på och känna mig lite avundsjuk. Fast när de andra vant sig, är jag nyförälskad. :)))

Jag tror det är en sånhär vi lyxiga mediaelever får låna i 3 år. Det är iallafall en mac book, och jag är inte säker på att det är just den som är på bilden.. haha!

Igår var jag hemma hos Angelica, den vettigaste tjejen i min klass tror jag minsann!
 Vi satt på Angelicas ballis och åt chips med dip, dock märktes det att hösten verkligen är påväg, eller redan har anlänt. Det blåste kallt och var allmänt ruggigt utomhus, så vi begav oss senare in i lägenheten och bänkade oss framför Idol. Jag fastnade totalt för Ananna, hon var helt underbar. Hennes röst var helt fantastisk och gåshuden på mina armar vägrade lägga sig ner. Jag satt med tårar i ögonen och tänkte ingenting annat än att hon var helt bedårande, jag hoppas verkligen att tjejen kommer gå långt. Riktigt långt. För med den rösten förtjänar hon nog allas röster. *

Det är i såna stunder man önskar att man själv var riktigt bra något, för det är inte jag. Jag vill kunna massa, jag vill kunna fotografera så att folk drar efter andan och blir ordlösa när de ser mina bilder. Det har aldrig hänt.
Jag vill kunna skriva så att folk aldrig har lust att sluta läsa, att varje ord är lika intressant. Jag vill kunna fånga människor med mina ord. Det har aldrig heller hänt, och kommer nog faktiskt aldrig hända.
Jag tror att jag har viljan, men inte tålamodet eller talangen. Talangen går nog att öva upp, och tålamodet likaså. Fast jag tror inte jag har självförtroendet för att våga hoppas på att jag är tillräckligt bra för något sådant.

Nu ska jag lägga mig i sängen, äta vaniljglass med chokladkross och lyssna på ensamhushåll!

Peace ♥
 /eveliten

9 september

(skrivet igår klockan 19:53)

egentligen tror jag nästan att jag hatar att jag tycker om dig, så mycket som jag faktiskt gör.
(hur kan man hata något som känns så jävla rätt..?)
jag tror aldrig jag vågat låta någon vara såhär nära mig, så länge som jag vågat ha dig nära.
ingenting är planerat, jag vill bara låta det bli som det blir, men det är svårt.

för jag är så himla rädd för att bli sårad, lika rädd som du är för att såra mig skulle jag tro.
det känns som du inte skulle göra såhär emot mig ännu en gång, nu när du vet hur jag

faktiskt känner och vad jag vill.
om du nu inte tror att jag redan lyckats släppa dig. men tro mig, fantastiska du..
jag har inte släppt dig, och det kommer ta tid innan jag ens vill försöka.
jag kommer hoppas och tro, att det en dag snart.. att det en dag snart är du & jag,
något som vi kan kalla vi.
du har mitt hjärta i din hand, jag vill inte att du ska välja bort det.
det skulle ta i sönder mig, från insidan och ut.
dock tar det i sönder mig lika mycket, om du vet hur du vill ha det, men ändå fortsätter att ge mig
falska förhoppningar.
(det känns som det är det stadiet vi är i just nu, du är rädd för att såra mig, så du låter mig hoppas istället..)
jag måste våga möta sanningen och framtiden, men det är du som måste visa mig den.
jag har ingen aning om hur du vill ha det.
det enda jag vet är att jag vill ha dig, till att vilja ha mig.
och jag vet, att jag skulle kunna göra dig lika lycklig som du gör mig.
jag känner det på mig, från insidan och ut.

Peace.
/eveliten.


8 september

Jag är nog egentligen beroende av att blogga, att få skriva av mig av mina tankar och problem,
utan att få vara för öppen.
Min senaste blogg var tvungen att stängas ner, på grund av allt för nyfikna mammor.
Den här bloggen hoppas jag kan stanna hos mig, så jag får utgöra ett naturligt behov som jag har.
Naturligtvis kommer jag inte bara skriva en massa om vad jag tycker, tänker och mina problem.
Det blir nog en hel del annat också, det är väl bara att vänta och se. Jag skriver när och hur jag känner för det.

Just nu har jag inget behov av att skriva mer, även fast det egentligen är ett enda virrvarr av jobbiga tankar inom mig.

Peace.
/eveliten.

RSS 2.0